Jag kan bara råda dig att vara dig själv genom att leva ditt eget liv och låta dina föräldrar leva sina liv, alltså LEV OCH LÅT LEVA. Du får låtsas att du är en fågel som är flygfärdig och att dina föräldrar skuffar ut dig ur boet. Det finns böcker du kan läsa som blir som dina föräldrar där du kan förstå varför känslolivet blev som det blev. T ex Tommy Hellsten Barn av Livet. Om dom säger något som gör ont i dig, fråga om samma sak som dom säger, upprepa så  dom hör sina egna ord till dig, Jag kunde själv inte göra detta när jag levde där med dom och jag flytta inte därifrån förrän jag var 47 år och nu känner jag stor sorg och omogen och gammal i förtid och urlakad o trött men så länge jag slipper höra hennes röst är det ok. Hon är ju skadad av sitt och förstår inte hur hon skadar resten av familjen

Kram o Lycka till för dig