I helgen umgicks jag med min äldsta dotter, 36 år. Hon sa med en självklarhet (när vi talade om mormors inflytande) att :- Nu är det jag som ställer upp för mormor för jag har ju alltid stått UPP och förstått i det psykiska. Min upplevelse är att hon redan nu är ett mera vrak än jag nånsin har varit i hennes ålder för jag stanna vid det psykiska men hon tar mer till saker som bryter ner hennes kropp, sorgligt.
Ja, sorgligt nog smittas våra dåliga beteenden vidare i generationer i tron att vi ska göra annorlunda och i goda ambitioner...
Kram till dig Fia från
Irre