Jag funderar mycket. Oftast handlar det om min pappa. Han är psykiskt sjuk. Det har han varit så länge jag kan minnas det. Det har gått upp och ner men för det mesta är det likadant. Han ligger och sover hela dagen och är vaken bara någon timme per dygn. Han har varit sjukskriven i ett år nu. Det enda han gör är att sova. Det är ofta han får dödsångest och tror att han ska dö. Han får för sig konstiga saker med. Han tror alltid att folk vill honom illa. Det har hänt att han har legat på golvet och trott att det står människor utanför och skjuter mot honom. Han tar mediciner som förbättrar allt mycket. Men det känns ändå som om han är precis på gränsen till döden hela tiden. De dagar han mår bättre är han världens bästa pappa. Han förstår mig alltid vad det än gäller. Jag är så arg jämt. Det känns som om någon har tagit min pappa ifrån mig och jag vill ha honom tillbaka. Men hur? Jag förstår inte hur han någonsin ska kunna bli som vanligt när han har varit såhär i princip hela mitt liv. Finns det ingen hjälp att få förutom medicinerna? Det här påverkar mig mer än vad jag trodde. Jag har så mycket ilska inom mig, men ingenstans att göra av den. Jag har ingen att prata med längre. Snälla, om någon vet hur det kan bli bättre så säg det.