Jag känner igen mig i din beskrivning. Min mor o jag är till åren nu och jag har bearbetat mycket men mår fortfarande pyton när jag pratar med henne, för jag kan bara ändra på mitt sätt. Hon är som hon är och det är bara att beklaga o sorgligt för det känns som en spökfilm och jag känner mig osynlig o oviktig.

Jag hitta några tröstande ord i en bok:

Självbelåtenheten är vår fiende. Lätt att känna igen hos andra, men svår att upptäcka hos sig själv. Denna egenskap räknas sällan till de allvarligare mänskliga felen, men den kan verkligen hindra varje form av personlig tillväxt.

Att vara självbelåten innebär helt enkelt att vara säker på att alltid ha rätt. Vi tar för givet att vår åsikt inte kan vara felaktig. Det innebär att vi bedömer och mäter andra med vår egen måttstock, vilket hindrar vår förståelse o generositet samtidigt som det får oss att överse med sådana brister hos oss själva som vi inte skulle tolerera hos andra. Självbelåtenhet o brist på generositet är vanliga egenskaper hos dem som lever under problematiska familjeförhållanden och är ofta roten till det onda.

Dagens påminnelse:

Lär mig att inte vara så säker på att mitt sätt att se på saker och ting alltid är det enda rätta. Låt mig börja se lite kritiskt på mitt sätt att med järnhand styra o ställa enligt min vilja. Jag ska hålla ögon o öron öppna för andras idéer, även då de inte stämmer med mina. Då banar jag väg för min egen mognad.

"Min sinnesro beror inte på om jag vinner alla ronder med kampen med livet eller inte. Den beror på om jag kan acceptera andra på deras egna villkor. Detta är den sinnesro som  Gud erbjuder mig."

Ja, ja, ta bort det där med Gud om du vill. Jag menar bara att när hon går på, försöker du bara titta på henne, eller titta bort och tänk för dig själv- fråga dig själ- Har det här med mig att göra? Näe, ofta har det inte det. Inte när jag blir ledsen över min egen mor, hur hon går  på. Kanske jag inte behöver ta åt mig men det känns ledsamt och gör ont. Ignorera med humor om du kan och ursäkta dig o gå undan ett tag, tyst. I tystnaden ligger svaret, kan du tänka...

Detta skrev jag oxå för min egen tröst skull o bearbetning, så lycka till på din väg,

Kramisar