Ja, hur ska jag börja?
Allt känns otroligt svårt just nu. Har insett att jag måste välja nya vänner. I hela mitt liv har jag bara haft vänner med problem, svårare. Antingen är det att ena föräldern är alkoholist, knarkare eller något annat. Min mamma är sjuk då. Men jag har inte riktigt velat erkänt det förrän på senare år. Det känns inte som att mina vänner känner mig..
Inte alls, det vet ingenting om mig, egentligen. Eller hur jag har haft det.
Men jag vet mycket om dem, derasproblem o.s.v.
Har alltid varit lyssnaren i kompiskretsen. Till mig har alla kommit om deras förhållande tagit slut m.m.
Känner mig mycket trött på detta, har tagit avstånd sen en tid. Hra fått mkt negativ feedback p.g.a detta av de jag trodde var mina vänner sen x antal år.
VARFÖR?
Ska inte jag kunna känna att jag också bara får vara, inte ständigt finnas så fort de behvöer någon att prata med. Jag har också ett liv att leva, jag mår så dåligt av deras problem o de hemligheter jag har.
Jag vet inte om jag på något vis är självdestruktiv.. För även om jag mått skit, så har jag funnits till bristningsgränsen för mina vänner. jag har aldrig haft en ghräns för dem att jag säger "nej, stopp, det räcker nu, jag orkar ej höra mer!"..Det har bara blvit värre o värre. Jag kan känna mig fruktansvärt utnyttjad känslomässigt ibland då jag tänker på allt. så känner jag mig värdelsö och dålig o så är ångesten igång.
Försöker nu träna mig till att säga nej, känna efter..göra det jag vill, inte vad andra vill att jag ska göra. Ibland känns det så tungt, men är glad jag hittade hit.. Känns så bra.