Hej!
Jag har växt upp med psykiskt sjuka föräldrar. Som liten tyckte jag att det gjorde mig stark, jag tog gärna på mig ansvaret för mina föräldrar och accepterade att leva i en kaotiskt tillvaro. Men som vuxen förstår jag att jag hade behövt en trygg punkt. Det är svårt för mig nu att känna mig behövd när jag inte längre tar hand om mina föräldrar. Och det är svårt att förstå andras värderingar och efter att ha upplevt så mycket dramatik och kaos och katastrofer dagligen så blir en vanlig vardag outhärdlingt tråkig. Jag hade behövt få en trygg punkt som liten, och ha vuxna som tog hand om mig som jag kunde lita på klarade sig utan min hjälp. Jag har lärt mig nu att såna människor finns! Jag hoppas att du hittar människor som kan hjälpa dig och dina barn! Kanske kan min berättelse hjälpa lite, själv tycker jag att det känns bra att veta att jag inte är ensam! Jag önskar dig allt gott!
/Elin
Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]