Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

svar till "har det varit något positivt"

Hej!

Kan bara svara för min egen del. Finns många barn (vuxna) som har föräldrar som lider av psykisk sjukdom. I många fall kanske det fungerar ganska bra. I mitt fall har det aldrig fungerat. Har bott med bägge föräldrarna som litet barn, sedan ett år ofrivilligt med min psykiskt sjuka mor, efter det fick min far vårdnaden.

Det jag som vuxen kan se som positivt, om man nu kan kalla det positivt är att jag tror att min syn på psykiskt sjuka människor skulle ha varit annorlunda om jag inte haft en förälder som varit sjuk. Jag har erfarenheter som andra saknar, fast jag upplever nog att de erfarenheter jag fått skapat mer ärr och avsaknad av trygghet än något annat.

Mitt sätt att se på psykiskt sjuka innebär att psykisk sjukdom är som ett brutet ben, skillnaden är att individen belastas för hårt eller belastat sig själv för hårt under lång tid, istället för att benet belastats. Detta reagerar man olika på vissa svarar med en depression andra har en benägenhet att hamna i en psykos och vissa klarar sig utan att behöva hamna inom psykiatrin.

Min förälder har en kronisk psykisk sjukdom, för att vara mer exakt närmare 25 år av psykisk ohälsa i en nedåtgående spiral, det blir inte bättre utan skovvis bara sämre och sämre.

Finns säkert de som har mer positiva erfarenheter än mig. Min förälder är ändå enligt en övervägande del av expertisen inom psykiatrin ett av de svårare fall av psykos/schizofreni de stött på.
beprövad

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]