Det beror helt på hur man ska värdera sig själv. Tack vare min mammas manodepresiva och borderline sjukdom så har jag blivit mer självständig och förstående mot andra, jag kan ta hand om mig själv och min mamma... Men jag hade hellre velat ha en "normal" barndom där jag var barnet och inte tvärt om. Jag kan tyvärr inte bryta mig loss från mamma hur mycke jag än skulle vilja. Det har blivit som att vi bytt roller. När jag träffar henne frågar alltid JAG hur ekonomin är och är den dålig skänker jag pengar eller så köper jag saker som hon själv inte har råd med. Och så får jag ångest för att jag hellre hade velat spara pengarna till något bättre till mig själv, men vill att hon ska ha det bra trots att det bör vara tvärt om. Så jag kan verkligen inte säga att det har varit så mycke positivt... Jag hade hellre velat vara barn hela tonårsperioden än att ta över som 12 åring och laga mat, diska, tvätta och städa efter henne, medans hon var ute med olika killar eller bara låg på soffan.....