Jag lärde mig tidigt att ta hand om mig själv och ta ansvar. Visst önskar jag att det inte hade behövts, men inte desto mindre hade jag aldrig svårt att säga nej till droger, att ta ansvar för mina studier, osv. Dessutom behövde jag aldrig revoltera mot min mor - hon hade ju redan inga gränser. När jag lärde mig att slå tillbaka när hon slog mig förstod jag också att jag kan stå upp för mig själv och att jag får skydda mig själv när det behövs.
Och så smärtsamma stunder som jag hade med min mor har jag aldrig haft efter att jag flyttat hemifrån: det får mig att dels inte ta mitt nuvarande liv för givet, och dels att känna att jag klarar mig, landar på fötterna, nästan oavsett vad som händer - jag klarade mig ju då, liksom.

Men som sagt - hellre hade jag haft en trygg uppväxt och sluppit det där.