kan inte se något positivt alls av ha fått växa upp med en manodepressiv mamma. Tyvärr,...det enda skulle vara då att jag har mer "livserfarenhet" av ett sjukt tillvaro. Men jag kan nog inte se nåt positivt i det heller egentligen. Fick jag välja skulle jag byta bort min s.k livserfarenhet mot en "normal" mamma på en sekund. Så mycket var den livserfarenheten värt.

Det är fruktansvärt grymt hur psykvården har behandlat oss barn till psykiskt sjuka de senaste 30 åren. Vi har ignorerats! Oavsett hur tokig mamma än var, så var det aldrig nån som frågade hur jag mådde eller kanske eventuellt funderade på att skaffa en kontaktfamilj, så att jag kunde få en paus av allt elände.

Så din fråga kan upplevas som ett hån mot oss, även fast jag fattar att det inte är meningen.

Vad föreläser du om? Jag vet, jag är arg och bitter, men så hade/har jag oxå en mamma som aldrig skötte sin medicinering och valde att missbruka amfetamin när hon hade sina downperioder. Skulle hon få välja själv skulle hon vara manisk hela tiden...