Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Vilket är nästa steg?

Jag har gjort mycket självarbete med hjälp av allt möjligt nu och läser mycket och till o med går till kyrkan och kan känna igen mig i olika predikningar och känner igen vad min mors konsekvenser blev. OCH NATURLIGTVIS MINA EGNA KONSEKVENSER SÅKLART

Jag saknar sååå en mor som kan låta mig bara vara den jag är och hålla om mig så att jag känner tilliten sjuda genom kroppen och att vi kan prata i samförstånd.  Vi är ju inte samma person utan från olika generationer men ur samma släktled med fel o brister och naturligtvis även bra saker. Men nu är det ju det dysfunktionella som tagit över för ingen kunde sätta stopp utan vi slängde skuld o skam på varandra.

Dave Peltzer sökte ju upp sin sjuka mor för att få förlåtelse, gottgörelse och försoning. Det blev inte så för hans mor var kvar i det förflutna. Det känner jag oxå att min mor också är. Hon säger en sak för att locka men visar motsatsen i kroppsspråket sitt så jag mår illa. Suck........

I TYSTNADEN LIGGER SVARET? Hur länge orkar jag vänta?

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]