Jag har själv både en psykiskt sjuk mamma och en bonusmamma. Tyvärr har jag inte fått det stöd av henne som jag vet att hon hade kunnat bidra med. Hon hade kunnat vara en räddning för mig men så har det inte blivit. Nu har hon dock fått upp ögonen för sin roll i mitt liv tack vare soc. Vet inte hur det kommer bli i framtiden men förhoppningsvis bättre.
Nu till saken. Var inte rädd för att prata med ditt bonusbarn om dennes upplevelser (jag pratar om framtiden nu). Det viktigaste är att du visar någon form av förståelse för problemen han/hon har i och med mammans sjukdom. Det går inte att förstå helt om man inte varit inne i det men att du bara försöker och öppnar för diskussion är nummer 1. ALLA känslor måste vara okej. Han/hon kanske är skitarg på allt eller tacksam och tillgiven till dig, men ge aldrig upp. Se barnet! Du måste inte vara perfekt hela tiden för det blir bara jobbigt. Visa dina brister så att barnet kan få visa sina. Kort och gott, var mänsklig.
Hoppas det löser sig, både för dig och ditt bonusbarn. Ni kan få en ovärderlig kontakt i framtiden.
T