Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Barndomsminnen-40-50tal

När min mamma dog var en av de bättre dagarna i mitt liv. Min plågoande kunde inte längre plåga mig, hon blev 76 år....

Att bli sparkade på, bli beskyld för allt som händer, få stryk när mattfransarna ligger fel. mamma lägger sig klockan 3 varje julafton, mamma äter piller och sover bort de flesta dagarna. mamma tycker jag är tjock och ful..helst ville hon ha en flicka. alla kommpisar har fel bakgrund, när någon ringer och vill prata med mig är jag aldrig hemma enligt min mamma, mamma läser mina brev...mina flickvänner är fel.. blir jag illa behandlad av någon utanför familjen är det mitt fel enligt min mamma. Pappa arbetar jämt. Även kvällar...Mamma frågar jämt om hon inte är vacker, fel svar och jag får en spark. I dag lever jag med min fru sedan 29 år och en hemmavarande son och 3 utflugna barn..alla har det bra. Det tog 5 år innan min fru kunde få mig att förstå att hon älskade mig.. men nu vet jag.

Min fru fick mig också att förstå att min far som jag alltid längtade efter som barn var en feg skit.

 

leif

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]