Jag undrar hur man hanterar minnen? Jag har bl.a blivit fysiskt utsatt av min mor under hennes mindre bra peridoer under min barndom. Jag brukade kissa på mig för att jag vart så rädd och trodde därför hon skulle sluta slå. Eftersom hon då borde märka hur rädd jag vart, men detta gjorde det bara värre. För då var jag bara en jävla unge som hade kissat på sig. Har också varit med om att jag blivit tvångstvättad av min mamma, fast jag kunde göra detta själv. Mycket kränkande. Min pappa blundade för detta beteende och ser idag att han inte stöttade henne överhuvudtaget. Hon var ensam mamma med oss barn. Han jobbade hela tiden eller grävde ner sig i utomståendes praktiska problem med gud vet allt. Jag känner att min pappa såg mig aldrig då jag var ledsen. han kunde aldrig säga"jag förstår".. Jag försökte nå fram till honom så många gånger, men han fanns aldrig där. Vart i helvete var han?