Kuling.nu

Mötesplatsen för dig som har en förälder med psykisk sjukdom

Hej!

Hej!

Känner igen mig till viss del i det du skriver...särskilt detta med att inte orka ta hand om sin förälder och att allt styrs av förälderna mående. Svårt att planera in något med denne förälder när det är så....
Jag har en pappa som troligen har någon slags psykiskt sjukdom, men jag vet inte vad det är eftersom han aldrig tagit till sig detta, sökt vård för det och än så länge har klarat av ett liv NÅGOLUNDA ok. Han är ensambarn, har inga släkltingar i livet, förutom mig som också är ensambarn. Det var först när jag blev vuxen som jag förstod att pappa mår dåligt psykiskt. Under min uppväxt (kommer från ett litet samhälle) har jag bara förstått att han varit annorlunda och har uppfattats som "konstig" av andra. Han har även levt mycket isolerad under hela sitt liv och bara haft mig. Mamma och pappa gick isär när jag var bara något år gammal. Jag har alltid känt mig väldigt ensam och haft dåligt samvete för att pappa mått dåligt. Han fastnar liksom i svarta negativa tankemönster som bara mal om och om igen och det har han, psykiskt, tagit ut på mig under min uppväxt...genom att skälla på mig och prata till mig som om jag vore hans teraupeut. Jag hade alltid dåligt samvete och förstod inte mycket av detta när jag var liten. Ingen stöttade mig. Mamma kunde ju bara lämna honom...kvar i detta blev bara jag. Som sagt, vet inte vad han har för problem, misstänker någon diagnos som ligger åt det autistiska hållet. T.ex. asperberger...men vet inte...kan bara spekulera.

Kommentarer till det här inlägget: [Upp en nivå]