Vet inte vad jag ska säga? Första tanken är att han verkar vara en skit, men när jag tänker mig för så var min kille likadan i början av vårt förhållande. Eller inte i början heller.. kanske efter första tre månaderna efter när han hade träffat min mamma. Då sa han ofta att jag var schizofren, psykopat, psykstörd... Men jag sa till han att det inte fungerade om han hela tiden skulle säga så för jag blev ledsen och sårad. Sen efter ett tag så slutade han upp med att säga så. Nu har vi varit tillsammans några år.

Jag har inga vänner. Under uppväxten hade jag ett par få men jag tog aldrig hem någon och vi flyttade ofta och jag var mest rädd för att dom skulle få veta hur jag hade det hemma. Sist jag hade någon riktig vän var på gymnasiet men det är fyra år sen och jag är nog rädd för att andra skall döma mig efter hur min mamma är. Konstigt nog har jag aldrig haft problem att få pojkvänner.

Men jag saknar att han en riktig vän att prata med och ta en fika eller bara umgås. Men frågan är vart dom finns. Brukar säga till minn kille att jag har katterna.. men det är rätt tragiskt egentligen. Alla har väl vänner...